Artikkelens deler; Sulitjelma På skidor til Sulitjelma Naturen vid Sulitjelma De första gruvarbetena Gruvbesök I Fagerlid Läkarevården Hur man lever ..... Ett storartat arbete Tilbake

De första gruvarbetena     De första skär­pen togos redan 1870. Malmförekomsten upptäcktes först av kringboende nybyggare, som trodde att här var järn. En kand. min. Lassen gjorde i slu­tet av I870 talet ett försök till gruvdrift, som dock icke lönade sig. En del av Mons Peter gruvan var det han började med. (Mons Peter = Måns Peter, en man,som en räcka år bodde här i en kula under ett stort stenblock). Fyndigheten övergick därpå till B. Kock i Venset, Johan Kock i Brettesnes och ingenjör Brun i Bergen, som hade bergmästare här för undersökning, men läto avskräcka sig av transportens stora vanskligheter. Detsamma avskräcka ägarna av Senjens nickelverk Vivians & Sons i Swansea.    Men den, som icke avskräcktes, var ingenjör Alfred Hasselbom, svensken, mannen med den säkra slagrutan och med vilja - att försätta berg.    Han fasthöll sin mening, att här var någonting att göra och drev den igenom trots alla sakkunnigas nej.    I Sulitjelmamessens anteckningsbok har jag sett dessa betecknande rader av hans hand: »1887 27/2 kom undertecknad under de svåraste snö- och vindförhållanden till Furulund. Den 9/3 87 begynte malmtransporten från Furulund till Forsen»    Han slet ont med sina 50 man i ödemarken, brydde sig icke om, att man ansåg honom vara mindre klok, utan visade sig vara den rätte banbrytaren. På snö och is framskaffade han till Fincide en provsändning av 460 tons kis, och därmed börjar Sulitjelmas första skede. Företagets finansiella stöd och ledare var, från och med Hasselboms första uppträdande här, konsul N. Persson i Hälsingborg, ägare till fyndigheterna efter de förenämnda misslyckade spekulanterna.    År 1890 bildade konsul Persson »Aktiebolaget Suli­tjelma gruber» och därmed började driften i stort. Un­der kraftigt arbete och insiktsfull ekonomisk ledning har Sulitjelmaverket under de sista fyra åren uppväxt till ett av de största industriella företag i Norge.    Aktieägarna äro mest svenskar. En del äro tyskar. Aktiekapitalet är 3 millioner kronor. Styrelsen är svensk och har sitt säte i Hälsingborg. Dess ordförande är f. d. ryttmästaren G. Tornérhjelm å Vrams Gunnarstorp. Företagets ekonomiske ledare är allt framgent konsul Pers­son, som är verkets verkställande direktör.    Från och med den 15 mars 1892 har bolagets direktör i Sulitjelma varit den framstående geologen cand. min. 0. A. Corneliussen, förr direktör för Senjens nickelverk och Vigsnæs kobberverk, ansedd som Norges främste man i sitt fack och högeligen uppburen av sina funktio­närer och arbetare.    Omkring sig har han en hel stab: fyra ingenjörer (var­av en även är markskeider), en läkare, en kontorschef med kassör och två bokhållare, kartritare och biträden m. fl.    Verkets egendom har nu en areal av omkring 200 kvadratkilometer. Omkring 600 man eller mera arbeta nu (vintertid) i dess gruvor eller eljest i dess tjänst, men hava varit ännu flera och bliva det igen. Arbetslönerna ställa sig naturligtvis olika, men äro icke så ogynsamma, då det vid en undersökning, som förliden höst vidtogs, visade sig att förtjänsten pr individ och månad i genomsnitt var 86 kronor. Utgifterna för födoämnnen och kläder uppgingo samtidigt till 45 kronor pr individ genomsnittligt.    Arbetsdagen är 10 timmar.    Under den korta tid, här arbetats, ha individer av många nationer här mötts: svenskar, norrmän, kvæner, finnar, lappar, österrikare, ungrare, böhmare, amerika­ner, tyskar, ryssar från Arkangel o. s. v.    Språket, som här talas, är närmast ett slags skandinaviska.    Lustiga situationer ha inträffat, då heterogena språk­element tangeralt varandra. Komisk var historien om den tyske markskeidern, som sin första arbetsmorgon hade lappar att göra med. Han stod klädd i tysk bergsmansluva och kommenderade under gester på tyska. - Lapparna svarade på lappska och luffade med lantmätarekedjan. Det hela gick som en oljad blixt, men konstigt hördes det för dem, som hörde på.   (C) Sulitjelma historielag