Farväl till Sulitelma.

Av David H. Thelander

Minnen, soliga, glada, ljusa
ifrån fager Langvandsdal!
Sköna taflor, som ögat tjusa
under ett hvalf af blå opal!
Leende stränder, där insjö-vågor
lekfullt dansa för sommarvind!
Högt därovan af quällsols lågor
purprad, stolt Sulitelma-tind!

Här bröt fliten och idogheten
mark i länge okänd trakt.
Menniskokraften, i allt förveten,
kom med snillets, tankens magt –
och i dalarnes, fjällens tystnad
mänges arbetets musik,
och för nutids skapare-lystnad
öppnas vidden mägtig, rik.

Skatten röda, af Bergakonungen
under sekler gömd,
af en starkare magt betvungen
blir till nyttig verksamhet dömd.
Fjällen öppnas, och mägtigt strömmar
fram en rikedommens flod,
verkligheten äro de ljusa drömmar,
som gåfvo mannakraften mod.

Langvandsdal, uti sommarskriden
vill jag minnas dig som bäst;
med de första små fogel-ljuden
och med solen högt upp i vest
och med skogen i finaste grönska –
som en dröm med aning i –
Kan en skönare bild man önska
uti minnets galleri?

Och till fjällvidderna de höga
ilar tanken gerna opp.
Sulitelma, du "solens öga",
sagans guddomskrönta topp,
du, en konung bland dina likar,
skådar majestätisk ut
öfver Vesterhafs fjordar, vikar,
öfver vidden, som ej har slut!

Fager, drömmande skön är natten,
stämmer tanken trånads-full,
gjuter sin glans öfver skog og vatten,
målar himlens sky i guld.
Ljusets välde du först kan fatta
här, när "Foebus" ständigt rår.
Södrens soliga da’r blir matta
mot en Nordlands trolska vår!

Så, farväl, lilla dal bland fjällen!
Fast jag mer ej skåda får
dina välkända, sköna ställen,
trogna vänner i gångna år,
banden bundna vid dig dock brista
ej så lätt som bort man far.
Sulitelma, en hälsning sista;
Lycka följe din framtids da’r!

Furulund 1. maj 1898.
David Hildebrand Thelander